Jag har tror jag ska börja med vad jag är riktigt stolt över med mig som person:
- Karriär. Jag har kommit fantastiskt långt både kunskaps och jobbmässigt på mina 27 outbildade år. Det är jag stolt över.
- Lägenhet. Jag har sparat pengar, köpt rätt lägenhet, sålt i rätt tid, satt över semesterbonusar och skatteåterbäring i sparkonto så att jag idag kan bo i en underbar tvåa som många bara kan drömma om i Hammarby Sjöstad. Det är jag glad, stolt och tacksam över dagligen.
- Vänskap. Jag har, inte alltid, men oftast människor omkring mig. Jag har lätt för att lära känna nya människor och bygga relationer och jag vet att jag är en person som är trevligt att vara med. Två av dem jag åka på semester med, andra kommer på besök över helger, andra fikar jag med eller har vinafton med.
- Familj. I helgen var jag hos mormor på midsommar för första gången sedan det tog slut mellan mig och exet och jag insåg att de inte alls skäms över mig eller tycker jag är misslyckad för att det tog slut mellan mig och H. De nämnde det inte ens. De är glada över att träffa MIG och min panik över att inte vara i en relation på grund av familjetillställningar ligger mer hos mig själv än hos någon annan och det måste jag lära mig.
- Fantastiska ben. Ja, jag har det. De är inte långa och smala men satan vad de är muskulösa. På ett vackert sett. Jag älskar mina cyklande bodypumpben så jävla mycket. Hej sommaren och sommarklänning som ska visa dessa.
- Bra kondis. Jag tränar faktiskt tre gånger i veckan. Både styrka och kondition. Plus att jag cyklar 1,5 mil/dag. Det r jag stolt och glad över. I min släkt finns det mycket ohälsa, ömmande leder och ryggar men jag känner att även om jag väger är mycket så vårdar jag min hälsa även om det inte kanske syns.
- Jobbar hårt med min självutveckling. Studerar, diskuterar, analyserar mina reaktioner och rädslor så att jag inte bara accepterar att misslyckas ler må dåligt utan att veta varför och hur jag kan undvika det nästa gång.
- Äter väldigt sällan riktigt riktigt illa. Även om jag som igår fuskade. Så är det sällan jag stoppar i mig ren skit. Min kropp har lätt för att lägga på sig. Och svårt för att släppa på fettdepåerna. Men det är mitt arv och andra har andra arv. Jag lagar dagligen riktig mat och jag äter extremt mycket bra mat som ägg och broccoli. Min kropp är inte sjuk och det är jag också stolt över. Jag tar hand om mig själv.
Med det sagt har jag nu firat midsommar. Och fuskat. Inte ens fuskat, bara, ätit väldigt väldigt fel. Jag skrev först "misslyckats" men suddade sedan bort det. För jag har inte misslyckats. Inte om man ser till alla de saker som jag radat upp om mig där uppe. Jag gör så himla mycket bra saker varje dag som jag inte alltid ger mig credd för.
Men igår blev det både potatis, glass, jordgubbar, janssons, bröd och chips. Och idag, ont i magen och lite ångest. Så jag badade. Med ett glas Prosecco i morsans badkar, och funderade på vad som är viktigt för mig. Och inser. Att jag är inte på något sätt fel ute i livet. Jag utforskar bara hur jag ska leva för att kunna kombinera allt med jobb, träning, vänner, mat, njutning och välmående med att gå ner i vikt samtidigt. För jag vill inte leva ett tomt liv. Då är det inte värt det för mig. Då får det hellre ta LÅNG tid.
Jag har också märkt att strikt LCHF triggar mig på sett. Det gör att jag överäter men i stället för att äta socker äter jag fett. Mycket fett.
Jag tror en mer liberal eller vanlig LCHF passar mig bättre för då känns det inte lika strikt (jag älskar mat för mycket för att leva på endast kött och smör - även om det kanske är lite generaliserande) och jag känner inte lika mycket att jag valt bort något. Och jag kan inte rättfärdiga att äta en massa massa massa fett med "det är ju bra för viktnedgång". För det är det inte. Jag känner mig uppsvälld och triggar ett dåligt beteende med mig själv. Tillbaka med fil, kvarg och bär. Jag behöver det.
Återkommer. Puss och tack för att du läste.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar